torsdag 13 juli 2017

Det får väl bli en blomma

Eftersom det har blivit dåligt med bilder på hundarna så får det bli en blomma. Sömntuta är en av mina favoriter, lite roliga att titta på innan hatten trillat av och fina när de blommar.

måndag 10 juli 2017

Ibland förvånar hon mig

Jag beslutade att hundarna skulle få ägna sig åt lite hobbydrag idag igen. Min misstanke var att Freyja skulle ledsna efter ett tag på att dra mig men jag har inte alltid rätt.

Färden gick i vanlig ordning till Åckensjön, brukar inte vara mycket trafik på vägen om det inte är någon pågående avverkning längre bort. Min tanke var även att de skulle kunna få plaska lite i Åckensjön. Båda var rätt duktiga på att dra på vägen dit så jag hade en behaglig promenad. När vi kom fram till Åckensjön fick de bara dricka lite.
Det var rester av att någon grillat där och lite skräp låg överallt så jag ville inte att hundarna skulle gå runt så mycket. Min logik säger mig nämligen att om man lämnar skräp efter sig finns risken att man även haft sönder någon glasflaska.
Sen började vi vandra hemåt och det gick lite sämre. Freyja traskade på som ett litet lok medan Lexus mest visade frustration vilket gjorde att han skällde. Det brukar vara ett tecken på att han är trött i huvudet. Jag tycker inte att det borde ta så mycket på huvudet att bara traska och dra men det gör det kanske?
Som synes så drar inte Lexus och så var det större delen av sträckan hem. Freyja verkade uppskatta det och med tanke på att hon inte alls uppskattar koppelpromenader så blev jag förvånad. Känns alltid bra att kunna variera motionen de får också för jag vill att de ska hålla så länge som möjligt

Peka finger åt bilister

Det händer inte så ofta att jag gör det men ibland kan jag inte motstå den impulsen. Den här morgonen blev det så. Sambon är borta så jag promenerar själv med hundarna. I morse gick vi på vägen genom byn och eftersom jag inte tillhör kategorin dumfolk så går jag varken mitt i vägen eller låter hundarna sväva runt hur som helst. När jag märker att det kommer en bil kortar jag alltid ner hundarnas koppel och de går på min vänstra sida. Vi tar alltså inte upp någon stor bit av vägen och när det är fri sikt och inga andra bilar i sikte förväntar jag mig att bilister håller ut. Så resonerade tydligen inte idiotföraren i morse, den körde fort och passerade oss på max en meter. När sådant sker åker mitt finger upp rätt automatiskt. Egentligen borde jag väl ta och montera någon form av bälte runt min midja med en metallpinne som sticker ut en meter på min högra sida. Passerar man då för nära mig får man fina märken längs sidan på bilen

söndag 9 juli 2017

Den har blivit stor

2014 begravdes Leos aska under en Rosa Villosa hurdal ros. Den har vuxit på sig under åren och nu är den närmare 2m hög. Ignorera gärna att gräsmattan inte är klippt.



Händer inte mycket

Gårdagen regnade bort och idag verkar det inte bli så mycket roligare. Freyja är rätt nöjd ändå, det viktigaste är att ha en bra plats att sova på.
Lite fåglar har dykt upp på nytt och det är alltid kul att kunna titta ut genom fönstret och se djur.
Jag gissar att det är storspovar, de höll till här för någon månad sedan men så försvann alla och nu har de återvänt

fredag 7 juli 2017

Två bilder

Vad det första föreställer ser nog de flesta, en Lexus alltså.
Bild nummer två är på körsbärstomater som har börjat mogna.
I år har vi tre olika sorters tomater och körsbärstomaterna ska vara känsligast för kyla men ändå är det bara körsbärstomaterna som kommit så här långt. Plommontomaterna har kommit igång att blomma men mer än så har det inte blivit. En av bifftomatplantorna har några tomater men de är gröna än. Jag hoppas att många tomater kommer hinna mogna men det känns tveksamt

torsdag 6 juli 2017

En torsdag

Jag hyste en svag förhoppning om att lappugglan jag fotade för ett tag sedan skulle vara kvar i samma område. Om den var det vet jag inte men jag såg inte till den i alla fall.