torsdag 7 mars 2013

Fortfarande irriterad

En promenad bättrade inte på mitt humör. Inga järpar syntes till heller. Några rådjur var allt vi skrämde idag. Uppriktigt sagt så förstår jag mig inte på collievärlden, det verkar vara av större vikt att förfasa sig över att hundarna har fått kortare svansar än att ta distichiasis på allvar. Hundarna har svans= bra. Hundarna har hår som växer på en felaktig plats och växer rakt in mot ögat= dåligt. Det är vettig logik för mig men ibland får jag känslan av att jag är väldigt ensam om den logiken.

Lite lurigt är det att fota med Pentax k10d igen för det var ett bra tag sedan nu. Även om båda kamerorna är Pentax så skiljer det en del åt hur man bör ha inställningarna. K10d går det att ha lägre iso tal på än vad som fungerar på k5. Vitbalansen är lite mer kinkig på k5 och autofokusen är mycket snabbare på k5.

Obligatoriska rådjuret.


Så blev jag trött igen

Varför parar man en hund som har lämnat distichiasis i en tidigare kombination men en annan hund som också har lämnat distichiasis i en tidigare kombination? Vill man öka chansen att få fram valpar med distichiasis eller vad handlar det om? Blir nästa steg att para två drabbade hundar?

Jag ställde frågan varför på kennelns facebooksida men inte helt oväntat så försvann frågan fort. Något säger mig att spekulanter på väntade valpar på Vilda-meduzas kennel inte kommer att få information om distichiasis

onsdag 6 mars 2013

Fåglarna överlistar mig och träningen går sådär

Envis som jag är har jag beslutat mig för att få en fin bild på en järpe. Nu har det visat sig vara lite svårare än vad jag hade tänkt mig. De är små och snabba och jag är varken liten eller smidig. Att sitta still och vänta har jag inte heller tålamod för. Så fort jag får syn på en så springer den bakom ett träd/buske, jag flyttar mig för att få fri sikt och den springer till nästa buske/träd. Och så fortsätter det till jag tröttnar och går hem. Jäkla fåglar som vägrar samarbeta.
Lexus hjärna börjar fungera bättre, stundtals i alla fall och då blir det träning. Att få till stadga i stående är svårast om man jämför med sittande och liggande så det tragglar vi lite med. Apportering tränar vi vidare på och nu börjar han förstå att han ska komma in i fotposition och sätta sig. Så rakt eller snyggt blir det inte men han börjar förstå. Trädgården är jäkligt isig så jag är inte så pigg på att träna något som kräver att han tar i. Lexus är utan tvekan hunden som jag hittills har varit mest försiktig med. Men han ska hålla i många år och då är det onödigt att utmana ödet.
Han är även duktig på att slänga upp leksaker själv så han kan fånga dem. Så här såg det ut för någon vecka sedan.
Min kamera har nu åkt på service och den lär jag inte få tillbaka på ca 3v. Lösningen på det har varit att kidnappa min gamla kamera som sambon övertog. Det finns en lösning på alla problem=)

tisdag 5 mars 2013

Jaha nu ska bävern dö

På morgonen träffade vi på två jägare som var ute efter bävern. Hade det varit markägaren så skulle jag ha en viss förståelse men så är inte fallet. Markägaren träffade jag på för någon vecka sedan och han hade inget emot att bävern åt upp lite träd för honom. Han tipsade mig även om ett bra ställe att fota bävrarna på under vår/sommar. Nu är det inte bara jag som bor här som tycker att det är roligt att en bäver håller sig nära byn utan flera tycker att det är roligt att ha möjligheten att få se den. Jägaren bor inte ens här utan är en som har ett sommarhus i byn. Så fort det dyker upp bävrar i närheten av byn så dyker han upp för att skjuta dem. Att skjuta en bäver bara för att skjuta den och att sedan jaga så pass nära byn ger jag inte mycket för.

måndag 4 mars 2013

Kanske en järpe?

Trist nog var det en hel del grenar och annat i vägen men jag fick en på bild. Det var två järpar(?) men en valde att fly upp i ett träd och den andra promenerade fort iväg så någon bra bildchans fick jag inte.

söndag 3 mars 2013

På vintern är myrar trevliga

När det finns skoterspår att gå i blir det ännu trevligare.


Om någon blir upprörd av att hundarna är lösa så är det bara att tänka sig att jag har photoshoppat bort personer som står bredvid och har hundarna i koppel.

Vädret var härligt och hundarna och vi njöt. Yana blev inte med på så många bilder för hon var den som mest gick vid våra fötter. Freyja och Lexus studsade runt desto mer.





Uppdraget att få upp Freyja i vikt går sakta men säkert. 4 hg har hon gått upp än så länge men det är en bit kvar. Lite lustigt är det att det bara skiljer 4 kg i vikt mellan Freyja och Lexus, det är lätt att tro att det skiljer mer eftersom Lexus är en bit högre.