Delar av Uppsala

E4

 Det har blivit en hel del promenader under dagarna i Uppsala och lite fascinerande var det hur trötta hundarna blev de första dagarna. Givetvis så blir det väldigt mycket mer intryck under en promenad i en stad än vad det blir i en liten by. Nu i efterhand ser jag vilken fördel Leo hade som växte upp i Uppsala. Han lärde sig från det att han var valp att det alltid var en massa störningar runt om när vi tränade. På så sätt kan jag se en fördel att ha hund i en stad om man vill tävla.

Ska man sammanfatta hur hundarna har uppfört sig så har Lexus uppfört sig bättre än jag räknade med och Yana och Freyja utnyttjade alla chanser att sitta i knä precis som jag visste att de skulle göra.

Vaksala kyrka

En del av promenaderna blev i årstaparken och givetvis måste jag visa en av de i mitt tycke väldigt fula skulpturerna.

En av sakerna som jag hade förträngt med Uppsala är att cyklisterna tror att man har ögon i nacken. Jag har inte det eller om jag nu har det så är ändå ögonen täckta med hår så jag ser inte saker bakom mig. Hur svårt ska det vara att inte cykla förbi så nära det går och förslagsvis plinga några meter innan så man får en förvarning? Hundarna hanterade det beteendet väldigt mycket bättre än mig, jag kände mest för att råka slänga ut min arm när de envisades med att cykla onödigt nära.

Får är nog vettigare än en del cyklister. Det är tur att det även går att promenera på ställen som är fria från cyklister och andra irritations objekt.

Hundarna tyckte att hararna var väldigt spännande men de lärde sig faktiskt att stå stilla/sitta och titta på dem. Den som led mest av att inte kunna springa runt någon timme per dag var inte helt oväntat Lexus. Han fick vara lös lite då och då men inte lika mycket som hemma.
 Lite tragiskt kändes det att inse att alla fasaner som förr promenerade runt nu är borta. Jag såg bara två fasantuppar under hela tiden i Uppsala och det är väldigt lite.
Vi har haft det väldigt bra i Uppsala och det får vi tacka för