Otrevlig överraskning

Under promenaden gick jag och sambon och pratade om att det har varit ovanligt få huggormar som vi träffat på i år. Hundarna gick några meter framför oss och när vi kom runt en krök ser vi bägge hundarna stå någon dm från en huggorm. Huggormen gjorde utfall och hundarna var nyfikna och verkade fundera på vad det var för något. Givetvis ropade vi på hundarna och efter en stund ringlade ormen i väg.

Tacksamt nog blev ingen av hundarna bitna så vi fortsatte promenaden. När vi kom fram till vattnet hoppade Freyja i och började apportera näckrosblad... Väldigt underligt.

Jag gjorde ett tappert försök att få Freyja att berätta för mig varför hon ägnade sig åt det men något svar gav hon mig inte.

Tydligen tyckte hon inte ens att det var lönt att titta på mig när jag hade kameran uppe. Jag är övertygad om att hon blundar med flit när hon inte vill bli fotad

I naturen

Sista simturen för året?

Än är det tydligen så pass varmt att det går att simma lite men snart blir det nog för kallt.

Har koll

Fågelhundsfolket...

Det låter lite som en sekt men det tror jag inte att det är men säker kan man aldrig vara. Fågelhundsfolket är benämningen jag har på folket som kommer hit för att träna sina fågelhundar. En del av dem visar säkert hänsyn till oss som har oturen att bo granne med marken de tränar på men det är inte dem jag lägger märke till. De jag noterar är personerna som gapar och gapar lite mer på sina hundar så att det tydligt hörs in fast vi har fönster och dörr stängda. Jag noterar även dem som visslar och visslar lite mer i sina pipor fast hunden bevisligen skiter i signalerna. De jag allra mest lägger märke till är dem som går max 2m från vår trädgård och gärna visslar på sina hundar. Efter att ha lyssnat på sådant varje dag under en längre tid blir man lite lätt less. Det finns utrymme här så det finns ingen anledning för dem att vara i närheten av var folk bor. Jag har haft lite olika kreativa förslag på hur man kan lära dem att hålla sig några meter bort från vår trädgård. Ett av mina förslag var att vi skulle ta och skaffa en fågelskrämma som flyger upp när en rörelsedetektor märker att någon är nära. Ett annat mer smidigt förslag var att jag helt enkelt drar på mig en stridsväst, hjälm och kryper fram till tomtgränsen och sedan kastar mig upp. Fördelen med den metoden är att de flesta håller sig långt borta från människor som uppför sig vansinnigt. Sambon som däremot är lite mer sansad än mig gick helt enkelt ut i trädgården idag och pratade med två av fågelhundsfolket och förklarade att det kanske inte är så lämpligt att gå tryckta mot vårt staket och vissla i sina pipor eftersom vi har hundar.

Ska man försöka se något positivt över huvud taget med fågelhundsfolket så får det bli att de oftast inte får in alla rapphöns efter att de tränat och då kommer rovfåglar.

Pinne

Fluffiga öron