Att bli påmind

Eftersom vi nu har fått lite snö kändes det som en bra dag att klippa bort lite av Lexus päls mellan trampdynorna. Snö/isklumpar i tassarna är ingen höjdare så det vill jag gärna undvika. När jag hade Leo köpte jag en liten sax med trubbig spets att använda när man klipper bort päls mellan trampdynorna. En liten sax är inte alltid så lätt att hitta... I jakten på saxen hittade jag en del av Tokers medicin/salvor.

Toker tänker jag på ibland och jag saknar honom än. Däremot saknar jag inte alla eviga besök till veterinärer och att se honom lida. På något sätt är det nog först när man inte har kvar en sjuk hund som man reflekterar över att en del saker inte är vettiga. En månad utan veterinärbesök var något udda. Under större delen av hans liv hade vi en tratt ståendes i ett skåp i hallen så att den skulle vara lättillgänglig eftersom det var så pass ofta som han behövde ha tratt antingen på grund av distichiasis eller på grund av eksem. Tratten står nuförtiden nere i källaren och eviga besök till veterinärer har vi sluppit

Skönt när det är över

En av mina talanger i livet är att skjuta på saker så länge som det går. På fm kände jag att det nu var dags att sluta skjuta upp tvätt av hund. Dagens filosofi fick bli att ska jag tvätta en kan jag lika gärna tvätta alla. Tvätt av Lexus brukar resultera i att jag och väggarna i badrummet blir lika blöta som Lexus.Yana och Freyja är lite lättare att tvätta för de brukar inte skaka sig under tvätten. Det blev först tvätt av de bruna och tydligen tyckte båda(?) att de hade skött sig bra och förtjänade en belöning. Medan jag var instängd i badrummet med Lexus passade Yana och/eller Freyja på att äta upp pepparkakorna vi hade. Vid det här laget borde jag ha lärt mig att aldrig någonsin lämna något ätbart framme på ett ställe som det är möjligt för en bayrare att nå. Jag hade tänkt mig en kopp kaffe och pepparkakor när jag var klar med tvätt av hundarna men nu blev det bara en kopp kaffe.

För många fästingplockare kan man inte ha

Jag svarade på en enkät för ett tag sedan på SKK och idag var det ett kuvert från dem i brevlådan. Bra med en praktisk gåva som tack. Jag får satsa på att sätta fästingplockaren på nyckelknippan så är jag redo till våren när de äckliga djuren dyker upp på nytt

Något vitt föll

och Hårbollen trodde att han hade kommit till himlen. Lexus tycker att det är hysteriskt kul med snö och  medan han studsar runt som en galning står vi andra bara och tittar på honom. Att få komma ut och röra på sig tycker däremot alla tre är roligt.

Yana och Lexus

 Jag funderade ett tag på om jag skulle ta med kameran ut eller inte. Även om snön föll och lyste upp så var det ordentligt grått ute så jag visste att jag skulle bli tvingad att dra upp Iso ordentligt. Nu blev det så att kameran fick följa med ut ändå.

Freyja

Planen var att lyckas ta en bild med alla tre och det lyckades jag med. Bilden blev inte riktigt som jag hade tänkt mig men det går att se tre hundar.

Freyja gräver, Lexus skuttar och Yana sitter på en stubbe. Det känns som om jag får öva lite mer när det gäller att få en fin bild på alla tre. Jag gjorde även ett försök att få en bild på Yana och Freyja.

Båda fastnade på en bild. Efter det gav jag upp mina försök att fånga mer än en hund per bild.

Freyja gräver

Yana

Yana

Nu får snön gärna ligga kvar så att det blir lite ljusare ute. Lite dåligt samvete har jag för att jag inte orkar hitta på så mycket med hundarna. Jag försöker tänka att det inte går någon nöd på dem eftersom det helt enkelt inte verkar som det men helt lätt är det inte

Roligt och väldigt otippat

Jag kan inte direkt påstå att jag anstränger mig eller har ansträngt mig att få läsare till den här bloggen.  Att då upptäcka att bloggen har fått lite uppmärksamhet känns väldigt oväntat och roligt. Lexus, Yana och Freyja förtjänar att bli beundrade av många människor=) Det som jag svamlar om är listan på Sveriges 100 bästa hundbloggar som Häromi presenterar. I mitten på listan någonstans hittar man den här bloggen

En dag

Fantasin när det gäller rubriker är det lite dåligt med känner jag. I dag skrattade sambon åt mig för att jag ser så trött ut och det tog jag inte riktigt som en komplimang. Nu är jag fullständigt medveten om att jag ser ut som om jag inte har sovit på någon vecka och det är så jag känner mig. Hundarna har däremot energi så det räcker och blir över. Lexus påminner om en duracellkanin, han studsar runt och är bara glad större delen av tiden.

Det som gör mig extra glad när det gäller Lexus är att han fortfarande lyssnar så pass bra på mig. Med tanke på att jag har varit ifrån honom i 6 månader så trodde jag inte att han skulle lyda så bra längre. Riktigt skönt att inse att vardagslydnaden som jag tränade in en gång fortfarande finns kvar. Nu beror det givetvis även på att Åsa och Kent har hållit liv i den. Det är inte många dagar som jag har haft Lexus igen men i stort sett allt fungerar perfekt. Han drar lite onödigt mycket i kopplet men det anar jag hör mest ihop med åldern som han är i.

Lite lydnadsträning blev det i trädgården och mer kommer det att bli så fort jag får tillbaka lite ork.

 Freyja agerade vacker bayrare som vaktar leksak medan jag och Lexus tränade lite.
 Efter några timmar blev det en kort tur med bilen så att vi kunde promenera på en skogsväg en bit bort. Jag borde verkligen komma igång att köra igen men innan min fotled fungerar bättre är det ingen mening.

Det var full fart på alla tre och det var riktigt skönt att komma ut och promenera lite.

Freyja och Yana spanade väldigt mycket på sidan av vägen men det var inget som jag eller sambon brydde oss så mycket om i början. Efter att vi hade promenerat ytterligare en bit gick det dock att se färska vargspår i frosten på vägen och då blev vi lite mer uppmärksamma. Planen är inte och har aldrig varit att våra hundar ska bli vargmat.

När Freyja och Lexus skuttade runt som värst nöjde sig Yana med att lulla runt själv.

Även om klockan bara är strax innan 14 på den här bilden så är det inte mycket dagsljus kvar.

Jag har inte många bilder på varken Yana eller Freyja som jag är riktigt nöjd med. Det gör att jag alltid blir lite extra glad när jag lyckas ta någon bild som jag blir nöjd med. Idag blev jag glad över att fånga Yana på den här bilden

Ny vecka

Det finns saker som inte har ändrat sig på 6 månader. Ungdomarna stökar runt och leker när tillfälle ges. Ungdomar är kanske inte rätt beskrivning längre, Freyja blir snart tre och Lexus blir chockerande nog snart två år. Yana är som hon alltid har varit, jag är hennes människa och mitt syfte är att ha henne i knä och bara leka med henne. Jag har verkligen saknat vardagen med alla tre.

Blåtanden fungerar fortfarande inte på datorn men nu kan jag föra över bilder från mobilen med en sladd