Provat något nytt

Idag var det dags för mig och sambon att göra en insats på kennelklubben.

Vi har ägnat oss åt att klippa gräset på klubben.

Det var första gången som jag klippte med en åkgräsklippare så det var en ny upplevelse. Nu blev det så att sambon fick klippa det mesta för gasen var inte snäll mot min fot.

Det känns bra att ha gjort något för klubben i vilket fall som helst.

Efter, innan, under

När regnet tog en paus skyndade jag mig ut med förhoppningen att vi skulle hinna med en promenad innan regnet på nytt skulle börja falla.

Lingonen påminde mig om att jag inte på långa vägar har lyckats plocka mängden som jag hade tänkt mig. Lite motigt känns det att acceptera att dygnet har 24 timmar och tiden räcker inte till att plocka lingon några timmar per dag.

Att regnet var på väg gick det inte att blunda för. Lite naivt intalade jag mig att jag skulle hinna hem om jag tog skogsvägen.

Det var inte många meter som jag hann innan himlen öppnade sig. Så länge som jag bor här kommer jag aldrig att vilja ha en kamera som inte är vädertätad.

Schampo med grönlera?

Är det jag eller tillverkarna som har missat något? Varför skulle jag köpa ett hundschampo med lera i? Jag använder schampo för att få bort lera. Det börjar kännas som ett omöjligt uppdrag att hitta någon webbutik som har hundschampo,fällar,koppel och halsband till ett vettigt pris. Jag tänker inte köpa något schampo som kostar mer per ml än vodka för det finner jag fullständigt orimligt. Jag skiter fullständigt i om man ska spä ut schampot, ett pris på runt 100kr för 200ml är ett skämt. Inte vågar jag vänta så länge till med att köpa schampo heller för Lexus är ruskigt snabb på att kasta sig ner och rulla sig i allt han hittar

Att bromsa sig själv

Igår på eftermiddagen så hade svullnaden under mitt öga gått ner så pass mycket att jag kände att det gick att åka på träningen på kennelklubben. En sak som Malungs kennelklubb har gemensamt med Mora brukshundklubb är att man alltid känner sig välkommen. Igår var inget undantag och jag tog även chansen att klappa på det ulligaste som jag någonsin klappat på nämligen en pomeranian valp. Det lutar nog åt att kameran får följa med på någon träning.

 Lite stressad kan jag ibland känna mig när jag tittar på många av de andra ekipagen. Lexus är snart 7 månader och kan inte på långa vägar vad Toker kunde i den här åldern. När såna tankar dyker upp i mitt huvud får jag påminna mig om att jag aldrig har haft som mål att tävla med Lexus i en så ung ålder som möjligt. Mitt mål är att vi ska ha hunnit tävla en gång innan han fyller 2 år och vi har lång tid kvar på oss att träna. Igår kunde han hålla fokus på mig fast det var en del andra hundar och en del som tränade agility och han behöver inte klara mer än. Vi har många år på oss att plocka titlar.

Dagens promenad gick i ett ovanligt lugnt tempo och när man tar det lugnt ser man allt med nya ögon. Jag noterade att en del av timmerstockarna på sikt måste bytas ut om Kojnäset (har fortfarande inte kollat upp om det är rätt namn på huset) ska få finnas kvar i framtiden.

Löv som dinglar i spindelväv hinner man garanterat inte se om man stressar förbi.

Pinnar upptäcker Lexus oavsett i vilken fart vi färdas. Den lugna promenaden blev efter ett tag till en promenad i väldigt snabb takt. Anledningen till det syns på nästa bild.

Älgfluga

Helt plötsligt dök det upp en abnorm mängd älgflugor och då klarar jag inte av att ta det lugnt. Jag överdriver inte om jag säger att jag plockade 50 älgflugor från Lexus och mig själv. Efter ett par hundra meter blev det mindre av äckeldjuren och vi kunde fortsätta i ett segt tempo.

I ån flöt löven runt

och det gick även att se en tass som satt fast på en collie. Tassen sitter fortfarande fast på Lexus om någon funderar.

Några enstaka tappra blommor går det fortfarande att se

Fantastisk vecka

Måndag: Ont i fotleden

Tisdag: Huvudvärk från helvetet. När jag äntligen mådde bättre blev det en promenad i skogen. I skogen tyckte en bunt knott att det var en bra idé att äta på mig strax under mitt högra öga.

Onsdag: Svullen under högra ögat och kunde knappt få in linsen för att det är så svullet. Sambon skrattar och tycker att jag ser ut som om jag har åkt på en ordentlig smäll.

Frågan är nu vad resten av veckan ska bjuda på

Vilt djur eller bybo?

Jag har börjat träna in spårapporterna separat och jag tänkte mig lite träning när vi ändå skulle ut på en promenad. Medan vi promenerade "tappade" jag spårapporterna och sen tänkte jag att Lexus skulle markera dem på hemvägen.

När vi kom till stället var jag tappade den sista spårapporten så såg jag att han fick upp doften i näsan och började leta. Det tog inte lång tid innan han hittade den och tog den i munnen. Det blev belöning och sen fortsatte vi. När vi kom till stället var jag hade tappat nästa spårapport kunde jag inte se den och Lexus markerade inte något. Nu ville jag att han skulle markera spontant så jag struntade i att stanna till utan vi fortsatte bara. Jag visste att nästa spårapport skulle ligga mitt på stigen så jag tänkte att det inte fanns någon chans att vi skulle missa den. När vi kom till stället var jag vet att jag tappade den så var det tomt och så fortsatte det. Nu är frågan om det är något vilt djur som samlar på spårapporter eller om det är någon i byn som inte fattade vad det var och plockade med sig dem. Jag blir i vilket fall tvingad att fixa lite nya

Renare

Och framförallt så luktar han inte apa längre. Igår tänkte jag på vilken tur det var att vi inte åkte kollektivt. Hade vi åkt buss är risken stor att vi hade blivit avkastade rätt fort, där ser man en fördel med att det inte går att åka kollektivt här.
Måndagar är alltid en vilodag för Lexus så det händer inte mycket. Idag har det dock varit ovanligt lugnt vilket för en gångs skull inte beror på att jag är slö utan på att jag är korkad. I fredags plockade jag runt 8kg lingon som jag sedan bar hem ca en km, i lördags plockade jag 17kg och givetvis bar jag även hem dem. Efter det i lördags så var vi ute med hundarna i skogen och även igår var vi det. Jag hade ont i min fotled redan i fredags men jag kom fram till det begåvade beslutet att om jag bara ignorerade det så skulle det gå över. Med tanke på att jag ändå har haft skruvarna i foten i över 10 år så borde jag vid det här laget veta bättre. Nu känns det som om någon sitter och vrider en sked inne i min fotled och det är inte så bekvämt. Jag har beslutat att det ska kännas okej imorgon igen och då blir det roligare för Lexus